Peter

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker


Det är fruktansvärt hur livet kan ta en sån snabb vändning och ens tillvaro krossas i spillor,och världen går vidare precis som ingenting har hänt.
Mycket känslor kommer,man känner sig vilsen,man önskade att man hade sagt dom sista orden,man vill få den att förstå,och en liten bekräftelse på att den förstår.

Att förlora någon "mitt i livet" är något som ingen borde få uppleva. Men det gäller att finnas där för alla den dagen sorgen kommer,för utan hjälp och styrka från andra så orkar man inte.



Peter var en av dom finaste människorna jag träffat,vi hade inte kännt varandra så länge men tillräckligt länge för att känna en otrolig saknad,och skapa otroligt fina minnen tillsammans.Han är en vacker människa,hans leende,hans humor,hans godhet och förlåt mig men till och med hans konstanta mobbning mot mig ;) . För mig var han ett ljus i livet,precis som hans bror,syster och mor är. Sista minnet jag har med dig var på alla hjärtans dag,då vi var hemma hos roger,vi åt tonvis med karra och kollade på solsidan,hade inte kunnat önskat ett bättre minne av dig. Jag lovar att ta hand om din familj,för alltid.

Jag kommer se dig i allt som växer,varje grässtrå som gror varje blomma som blommar ut och varje vind som smeker våra kinder,i allt levande som finns,finns du.

Peter du är och var en otroligt bra vän.